Kommande
Galleri 1 Uppsala, november 2023, måleri.
Ur mörkret
Konst Tar Plats, Lancashiresmedjan Karlholmsbruk 2021

”Stratum”, som betyder skikt eller lager, tar avstamp i de avlagringar som finns i smedjan, både i de synliga och de som bara kan förnimmas. Där finns spår av ett hårt liv i mörker och hetta, i rytmen av ljudet från hammarens slag och längtan till ljuset.
Jag har arbetat med med måleri på plexiglas, ett material som är väsensskilt från de material som återfinns i rummen. Genom glasets klara yta kan blicken vandra mellan nu och då. Platsens historia möter det transparenta måleriet och genom de båda kan något nytt uppstå.
Konsten att inta ett hus
Invigningsutställning/ medlemsutställning för Uppsala konstnärsklubbs nya lokaler
Galleri 1&2 Uppsala 2020

Jordberättelser
Enköpings Konsthall 2019

”Jag kan ibland, när jag vistas i naturen, förnimma att gränsen mellan min yttre och inre verklighet är lika tunn som luften jag andas.
Det tema jag valt för den här utställningen, Jordberättelser, handlar om den erfarenheten.
Och jag fortsätter i de ord som avslutade min senaste utställning, visar upp flikar av det jag förnimmer av naturen, låter rösten som jag hör den inom mig tala. Kanske, kan någon annan också höra den;
” Konstigt, det är vackert här,
fortfarande är det vackert här.”

Länk till artikel i Enköpingsposten
https://www.eposten.se/kultur-noje/poetiskt-och-tankevackande-unt5223532.aspx
Stipendiatutställning
19 sept-22 okt. 2017

Offkonsten c/o Teatergalleriet
Uppsala kommuns stipendium för kulturarbetare 2017
– för ett sinnligt och poetiskt sökande efter undflyende minnen i måleri, objekt och ord.
Platsen och minnet
Galleri 1 Uppsala
15-30 okt 2016

En utställning om en plats som haft stor betydelse i mitt liv.
Jag levde där i lite mer än två decennier, tills huset revs för sju år sedan. För att ta reda på sambandet mellan mig och platsen bestämde jag mig för att varje vecka under ett års tid besöka den. Jag rörde mig i de rum jag kände så väl, både utomhus och inomhus, en vandring i min minnesvärld. Femtiotvå gånger stannade jag upp inför ett bildfragment ur mitt förflutna. Dessa blev sedan till bilder i ordform, en bok som jag kallat En skör rymd. Utifrån det verket har jag arbetat vidare med minnet som material.
Från UNT 27 oktober ;
”De spår som platser lämnar i oss står i centrum för Katrina Loelvs Platsen och minnet. Sebastian Johans har sett en effektiv och välhängd helhet på Galleri 1.
Platser formar oss och lämnar spår. Scenrummet har alltid betydelse för det drama som är våra liv.
Det är någonstans i det ovanstående som man hittar utgångspunkten i Uppsalakonstnären Katrina Loelvs lilla och välbalanserade utställning ”Platsen och minnet”, som just nu hänger på Galleri 1.
På en vägg hänger en grupp om nio svarta kritteckningar där en tung svärta breder ut sig kring små pulserande fält i en ljusare gråskala. Verket, ”Album”, ser utan att visa något konkret ut som en samling flyende men fortfarande påtagliga minnen.”
Läs hela recensionen av Sebastian Johans
http://unt.se/kultur-noje/konst/loelvs-ljus-och-morker-4418079.aspx
Från flickan i gult till frihetens tango
Galleri Canvas Heby 2015

Borders
Å-Huset Walmstedska gården 2015

På Konstens Vingar
Tropiska Växthuset Uppsala 2014

ID:I Galleri Stockholm 2013


Galleri Hera 2012

Konstfrämjandet Västmanland
Galleriet Västerås 2012

Liljevalchs vårsalong 2012

Kleinsassen Kunststation 2011
Stipendiatutställning med svenska konstnärerna; Katrina Loelv, Henny Linn Kjellberg, Bodil Gellermark, Bill- Ove Jonsson, Agneta Forslund, Anna Karin Brus
och Katriina Flensburg.

Jakobsbergs Konsthall 2010


Ekon 2010
videoinstallation Galleri 1 Uppsala
Videoverket Visual Echoes no. 2
”Ekon är en väldigt välkomponerad liten helhet- faktiskt det bästa jag sett av Loelv, som för övrigt just nu också är aktuell med en utställning på Jakobsbergs konsthall (t o m 10/10). En film, två fotografier och lika många par skor utgör tillsammans en skir och vid en första anblick lättsam och grönskimrande installation, som leder vidare mot tyngre ämnen om sjukdom, åldrande och värk. Det allvarliga temat blir en skön kontrast som kommer riktigt nära tack vare den nästan förledande presentationen. Installationens tre fixpunkter lämnar också en hel del luft för betraktaren att andas. Det är inte ofta man ser det lilla och erkänt svårhängda rummet i Galleri 1 så väl utnyttjat.”
Sebastian Johans, Uppsala Nya Tidning 25 sept. 2010



Nomen Nescio 2010
videoverk i Gamla Uppsala kyrka
”NN”- en tolkning av Dopet

Det kan kännas lite paradoxalt att skriva en kompletterande text om mitt konstverk, eftersom jag först och främst har valt att ta bort ordet för att låta hela dopritualen återspeglas i bilder, ljud och musik. En målning över tid och rum, en rytm, en pulserande ström av liv. Jag har ändå valt att skriva den här texten för att berätta lite om mina tankar bakom verket.
Från mitt måleri har jag tagit med mig ett arbetssätt där jag jobbar med bilden i olika skikt. Som livet som försiggår på olika plan.
Idén att projicera videon direkt på väggen fanns med redan från början. Jag vill att konstverket ska vara en del av byggnaden, växa fram som en samtida kyrkomålning. Jag vill gärna föreställa mig att det som hänt tidigare inom det här rummets väggar lämnar sina spår i min ”målning”, att väggarna talar.
Dopritualen är fylld av symbolik; vattnet, korset, ljuset och andra symboler. Jag har använt mig av alla dessa men också hittat inspiration på andra håll, både i och utanför Bibeln.

Ett exempel är pärldraperiet som jag fick idén till från Frälsarkransen, eller Livets pärlor som den också kallas. Ett radband där varje pärla har sin egen symbolik som svarar mot olika tillfällen i livet, dopet symboliseras av en stor vit pärla.
I Uppenbarelseboken (2:12 vers 17) fängslades jag också av en text som gav mig en bild jag ville använda. Den handlar om hur Gud ger en vit sten med ett namn till den som lyssnar;
”och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet på den stenen, ett namn som ingen känner, utom den som får det.”
Det här är för mig en vacker och stark bild som handlar om vår integritet, om vårt innersta rum.
Det handlar om det möte vi kan stämma med oss själva, med vårt sanna väsen, i hjärtats finrum.
Katrina Loelv