Texter

Under den här rubriken publicerar jag mina egna texter. Det är reflektioner som handlar om min relation till mitt skapande, projekt som genomförts eller sådana som aldrig blev av, och kanske lite annat.

Länk till utdrag ur boken En skör rymd;
En skör rymd

 

 

Gränsland

Stora lönnar håller sin lövmassa som en skyddande vinge i mörkt grönt, på sina ställen nästan svart, över den lilla flickan som sitter i gruset. Hennes skugga blandas med de fladdrande löven och blir till ett mönster som rör sig. Hon vilar i sin lek. Övertygad om att hela världen, föräldrar, syskon och andra barn och vuxna ser, hör och känner detsamma som hon själv. De delar hennes värld och är lyckliga i den, som hon själv.

skarp röst

sparkar undan leken

skratt av hån svider, bränner hål

ensamhet

får inte plats i kroppen och spränger den

spränger gränsen mot de andra, till de andra

 Idag kan jag förstå att upplevelsen som jag minns så starkt tillhör ett barns normala utvecklig, insikten om att världen är större än en själv. Men det gjorde mig på något vis otrygg att inse att min värld inte delades av min omgivning och jag var tvungen att göra mig större än min egen kropp för att rymma sorgen och förlusten av samhörighet. Det var en smärtsam erfarenhet som påverkade mig djupt.

Vad har då det här med min konst att göra?

Svaret är att leken, som en rituell handling, har fått en stor betydelse i mitt liv och tar sig uttryck i min konst. Den har blivit ett sätt att överbrygga gränsen mellan yttre och inre verklighet. Men gränslinjen ser jag numera som en mötesplats, inte en skiljelinje, där jag uppehåller mig. En mötesplats för olika världar och värden, för olika stämningar och känslor, tankar och frågeställningar. I mötet föds vi på nytt, både genom att spegla oss i andra människor och i andra sidor av oss själva. En stor skillnad mellan mina egna ”riter” och kända övergångsriter är att den rituella akt jag utför när jag skapar saknar den noggranna kontrollen och gemensamma överenskomna regler. Snarare bygger de på improvisationer som uppstår i dialog med det jag skapar. Ett arbetssätt där mängder av information blir till förflyktigade ögonblick men som på ett märkligt vis ändå stannar kvar och blir synliga i resultatet. De ligger som en skir och vackert vävd spets under det slutgiltiga konstverket, en subtil armering. Att undersöka förhållandet mellan insida och utsida har blivit betydelsefullt för mig. Det är en ständigt pågående laboration i syfte att tänja på gränserna mellan dessa olika verkligheter. Det jag skapar blir till ett tredje rum som görs tillgängligt för mig själv och betraktaren. Ett rum som inbjuder till reflektioner kring det upplevda och det faktiska.

Med avstamp i en händelse där det känsliga barnet inser att det är ensamt i sin kropp och sitt språk har jag försökt förstå hur jag numera förhåller mig till den kunskapen. På vilket sätt jag använder mig av den i min konst. Mycket av den attraktionskraft jag upplever finns i den kreativa processen beror på spänningsförhållandet mellan skapandet och utplåningen – födelsen och döden. Motpoler som får oss att känna oss levande. Våra övergångsriter verkar vara en repetition inför den slutgiltiga, ensammaste och svåraste av dem alla – döden. Vi behöver ett språk som kan hjälpa oss se oss själva i relation till och genom andra. Men de ljud och tecken vi till en början använder för att kommunicera räcker inte till. Vi måste utvidga våra möjligheter att samtala med andra språkformer, ett av dessa kan vara bildkonsten.

Jag återvänder till den skuggiga platsen under lönnen, sätter mig ner och omfamnar barnet.

Skuggan av min kropp sorlar

mellan ljuden

hör jag fåglar av ensamhet lämna mig

och bilda en formel för människa

Nu kan jag låta leken ta tag i mig, förföra mig. Konsten har gjort leken legitim och mellan min inre värld och den omgivande finns nu ett rum vigt åt det inom mig som ska ta gestalt i min konst. Ett rum där jag blir till. Mitt lekrum.

 

Den här texten är en redigerad version av en längre essä som jag skrev 2013.

© Katrina Loelv

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s